Testläs här nedanför!

Nu börjar det hända roliga grejer! Lördag 3 juni är det boksläpp på Galleri Riddaren i Gamla Stan. Vi har dessutom öppet hela nationaldagen 6 juni för att göra denna dag extra rolig! Förutom böcker kommer det finnas keramik, konst, och smycken. Vi bjuder på ett glas vin på lördagen och köper man en bok får man den naturligtvis signerad. Det är den perfekta sommarläsningen och en utmärkt gåbortspresent!

Kuppen i Cannes- testläsning

Cannes, fredag 12 juli 2013, 09:08 är tidpunkten då Jeanette blir kriminell. För att förstå hur allt gick som det gick och hon blev kriminell måste vi blicka tillbaka en vecka.

Cannes lördag 6 juli 07:30

Jeanette satt på balkongen mot gatan med en kopp te och tittade ut över torget denna tidiga lördagsmorgon. Himlen var ljust och lättsamt morgonblå med några små vilsna molnpuffar bort mot bergen. Några ungdomar på väg hem från nattklubben gick högljutt hemåt längs Rue Haddad Simon. De var väl halvt döva stackarna efter en natt med hög musik. Något lite uppiggande måste de i alla fall ha tagit för de korsade snabbt Boulevard de la Republique och gick i ganska rask takt uppför Avenue de Vallauris. Ungdomarna försvann ur sikte i vägkröken men de hördes fortfarande när de fortsatte uppför backen.

Jeanette tog en klunk te till och muttrade för sig själv om att hon varit tvungen att köpa en vattenkokare nu när fastigheten bytt från gas till el. Skulle man koka en kastrull tevatten på en elspis hann man ju bli död och begraven innan det var klart.

Hon tog en klunk te till och bröt av en bit baguette som hon hade tinat upp i mikrovågsugnen. Om hon skulle klara ekonomin var det bara till att sluta med färskt bröd varje dag. Nu åt hon färskt bröd två gånger i veckan, på fredagar och tisdagar, sen skar hon upp det som inte gick åt och frös in så att det räckte till resten av veckan. Förra veckan köpte hon en hel kyckling från sin granne Muna vars son tydligen hade en ex-flickvän som arbetade på en medeltidsgård för turister. De fick fler kycklingar än de riktigt visste vad de skulle göra med där eftersom turisterna tyckte om att se de små gula dunbollarna som hoppade runt. Några månader senare när de inte var lika söta längre och började slita fjädrarna av varandra, löste Munas ex-svärdotter problemet genom att ta hem några till sin favorit-ex-svärmor. De första gångerna hade hon tagit hem dem levande men efter att ha jagat dem runt lägenheten tyckte Muna att det var för mycket arbete med att både nacka och slita fjädrarna av dem så hon insisterade på att de åtminstone skulle vara döda vid ankomsten. Jeanette hade fått en av dem till kanonpriset för trevliga grannar på 2 euro pippin.

Om hon höll alla andra kostnader nere behövde hon inte sälja sin älskade lägenhet med genomgående planlösning, balkonger åt både torget i nord och innergården i syd där det fanns en pytteminimal havsutsikt mellan två hus. Såvida det inte låg någon färja i hamnen som blockerade den.

När man satt på hennes sovrumsbalkong, på sidan av huset som vette in mot gården, kunde man se en frodigt grönskande terrass snett nedanför i nästa hus. Där bodde en alltid leende, trevlig granne som odlade marijuana på terrassen med lite tomatplantor framför så det inte skulle vara så uppenbart. Han såg till att hon hade tomater hela sommaren och kom över med en och annan Charentais-melon dessutom. Han hade erbjudit henne marijuana men Jeanette förklarade att hon hellre skulle anta erbjudandet senare, om några år när hon ändå skulle börja bli senil och glömsk.

Jeanette tittade ut från köksbalkongen mot torget igen och såg en stor och sannolikt mycket dyr BMW som stannade vid trafikljusen på Avenue de Vallauris. Inget konstigt med det men när bilen inte körde vidare då ljusen slog om och framdörren på förarsidan istället öppnades tittade Jeanette till igen. Hon tog upp sin kikare för att kunna se bättre. En man steg ur bilen, tittade ordentligt på fordonet och började filma bilen med en mobilkamera. Han gick runt till bakluckan och fumlade med låset. Förmodligen öppnades den inifrån bilen, tänkte Jeanette och undrade lite över hur nyktra de var, när framdörren på passagerarsidan öppnades. Passageraren ragglade ut och hjälpte till att öppna bakluckan. Ur bakluckan hoppade en man som log stort, klappade föraren på axeln och hoppade in i baksätet. De andra två följde hans exempel och hoppade in i framsätena, slängde igen dörrarna och körde iväg. Jeanette lade ner kikaren på bordet och såg fundersam ut.

Mannen som hoppat ur bakluckan var ovanligt lik hennes granne Michel som blivit arbetslös men som nu försökte tjäna pengar på att spela poker. Han var en ung man på 32 år som hon pratat ganska mycket med. Han hade växt upp på en gård där man odlade oliver och hade alltid med sig en dunk olivolja till henne när han varit hemma och besökt föräldrarna. Det var en trevlig ung man, tänkte hon, och hoppades att han inte råkat ut för dåligheter.

”Vem förlorade du alla pengar till?”
”Några sommargäster bara.” Han var lika svävande här men Jeanette pressade honom inte. Vissa av sommargästerna var inte att leka med. Speciellt de som körde i konvoj med bepansrade bilar.
”Hur mycket var det?” Jeanette blev mer och mer misstänksam.
”En hundratusen typ.” Michel såg allt mer besvärad ut.
”Typ? Hundratusen euro?” hon höjde chockat rösten.
”Nä, dollar. De gillade dollar bättre sa de. Men, du vet, tiotusen hit eller dit plus några automatvapen.”
”Vann du eller förlorade du vapnen?” Jeanette stöttade sitt huvud mot knytnävarna som bara rent instinktivt knutit sig så hon inte skulle säga något dumt så han slutade berätta. Det var säkert något medfött svenskt att knyta näven och hålla tyst.
”Jag vann vapnen men sen ville de inte godkänna dem igen som insats. Jag bad grabbarna låsa in dem i mitt garage.”
”Så det var inte bara en pistol alltså?” sa Jeanette lugnt men slet sitt hår mentalt och undrade vad han blivit inblandad i denna gång.
”Nä…mer typ fem automatkarbiner och tre små pistoler. En riktigt kompakt faktiskt i dammodell. Det kanske är något för dig. Du vet att jag blir orolig för dig när du bor ensam. Det finns så många opålitliga typer där ute!”